Tidig lördagseftermiddag, busschauffören önskar oss vid ändhållplats slussens bussgarage, en trevlig dag. Övertygad om att det så skall bli, och nöjda över den trevliga gesten, kliver vi ur bussen. Det är en sak att snacka om hur trevligt det är i Stockholm och hur angenäma stockholmarna egentligen är, men en annan att själv uppleva det. Förvisso har farsan varit i stan tidigare, men är trots allt – med egna ord – bonden i stan. Men visst är det skönt när stan och invånare visar sig på sin mysiga och trevliga sida när man har utbölingar på besök.

Inga påhopp av busschaufförer med osunda kontrollbehov, inga bufflar som med hornen nere plöjer sig fram i vimlet, inga stroppigt pälsbeklädda och parfymstinkande medelåldersdamer som ”inte ser” oss i kön, inga lattemorsor som med dödsblickar och spikbeklädda vagnar prejar oss av vägen, inga risiga jonkare som somnar över oss i tuben, nej… det där händer inte idag. Vi har en fin och skyddad dag i storstaden.

Enda undantaget är den gråa, trista, paranoida – och framförallt rädda – dam som bestämde sig för att sabba vår trevliga middag totalt genom att spy ner oss med en massa goja om hur farligt allting i världen är. ”Nej inte allting, bara nästan”, sa hon. Vi borde ha sett varningstecknen redan tidigt – ljusskygghet och fanatiskt handtvättande – men det var i slutet på en annars bra och ofredad dag. Inte ville vi medverka till att något skulle gå snett, inga dåliga vibbar. Trevligt att sitta vid samma bord, visst slå dig ner, ät din mat, må bra. Damen mådde nog tyvärr allt utom just bra.

Hon serverade under middagen ingående beskrivningar av bland annat yngre pojkars tunna pungsäckar som inte kan stå emot strålningen från mobiltelefoner och specialbyggda nätbrynjor som skydd mot ”bredbandsstrålning”. Teorier om att endast äta mat som är uppvärmd över levande eld, lanserades också.

- Vad sa ni, fungerar foliehatt mot satellitstrålning?

Ja det gör det, antingen det eller att gräva ned sig i en lövhög, ja så är det.

Needless to say, kaffe (och konjak) avnjöts i hemmets lugna vrå, samtidigt som vi funderade på vad Leif GW Persson sa några dagar tidigare på Efterlyst. Vi skulle bara veta vilka konstiga saker vanliga människor har för sig, sade en lite full i fan, men ändå seriös GW. Nej, Leif. Det skulle vi nog inte.

 

Forschan

20 december 2007 20:25

som sagt! I was there, say no more ...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

På Arlanda är det hur surrigt och snurrigt som helst och precis som alla andra flygplatser jag har besökt ger hela settingen upphov till stress, paranoia och allmän vilsenhet. Donny sitter i baren med en öl och en jägermeister, som han i samma ...

Tandläkaren, det är givetvis en pina, något förskräckligt och hemskt som många inte vill besöka – ibland dem jag. Som en del läsare vet sedan tidigare, har jag haft en del svårigheter, för att inte säga problem med min tandläkare. Fast det ...

Snickarna nästa? Nu kommer ”Diplomaterna” och ”Advokaterna”, vi får följa riktiga yrkesmän på riktiga uppdrag. Det finns faktiskt inget stopp iden här reality-genren. Ett gäng dalasnickare på jobb i Stockholm? Ja, absolu...

- Ja men alltså, det behövs politiska beslut, annars går det inte. Att höra det från en av ”vänstertjejen” i klassen var förvånande och irriterande. Att höra det från Kajsa Ekis Ekman i Dagens nyheter (torsdag 13/12) är än...

Jag spenderar dagen på ett nyfunnet ställe. En tillknycklad Pripps Export 7,2 och några bleka fimpar vittnar om tidigare gäster. I sluttningen på en stor klippa som vätter ner mot vattnet, finns ett litet grässtycke med perfekt lutning. Gräset är s...