Alla inlägg under april 2007

Av The Dude - 22 april 2007 22:23

Dag Vag

Mosebacke 18-19 April, 2007


Två gånger tidigare har jag haft turen- och nöjet, att få uppleva Stig Vig, Beno Zeno, Zilverzurfaren och Tage Z Dirty live in action. Det har varit två av de bästa spelningar jag någonsin varit på. Igår fick Dag Vag även en tredje – och fjärde konsert på den listan.


Dag Vag annonserar en tvådagarsspelning på det åh så sköna stället, Mosebacke – som där på toppen av slussenberget stoltserar inte bara med trevlig personal, utan ofta bra band och alltid en trevlig atmosfär. That’s it – in på sparkontot och för över pengar, smack dabb och två Dag Vag biljetter i näven.


Detta, tillsammans med Kebnekajsekonserten som jag och min flickvän var på härom månaden, ser jag lite som en kompensation för att jag missade jippot med ”Proggbåten” – hur fan kunde jag missa det? Tanken jagar mig fortfarande – men nu, lite kompensation i alla fall.


Mitten på april och en fin vårdag, trots att det är lite kyligare än vad det har varit tidigare (rekord) dagar. Fortfarande lite för kyligt för att lira på utescenen. Stig Vig får därför göra entré på scenen i vanliga brillor istället för solbågar. Men Stickan visar att han inte gömmer något bakom några solglasögon. Hans coolhet är densamma, hans utstrålning – lugnet själv, rotad i jorden, han står stabilt. Resten av kvartetten kommer ut och de kickar igång en gungande Bland Gamla Och Unga som är en textkollaboration mellan Stig Vig och Willie Crafoord. En låt som väl kan spegla Dag Vag och deras publik. Ett band som har spelat under flera generationer har inte helt konstigt en publik bestående av både lite äldre och lite yngre människor, men helt klart skulle jag nog säga efter en kvick blick på publiken denna onsdagskväll att majoriteten har passerat 40-strecket. Könsfördelningen är däremot ganska jämlik skulle jag vilja säga, och i genusparadigmets tider blir nästa låt Min Tunna. En av Stig Vigs så många sköna texter som man kan tolka lite som man vill. Gamla låtar blir varvade med nya låtar från den senaste plattan, Kackerlacka, som faktiskt står sig ganska bra i jämförelse med de gamla klassikerna.


Det är samma gamla Dag Vag på den nya skivan, de har inte blivit gamla och degiga, knappast – och det visar de verkligen idag. Är det någon av de 40 plusare i publiken som såg Dag Vag för 20 år sedan och kommit för att få en nostalgitripp blir snabbt tillrättavisade. Med låtar som Fattiga & Rika, Ogräset> Låt Det Komma Ut och Idioterna, visar de oss att det är allvar – och handlar inte om att sitta och minnas, vilket Stig också påminner oss om när de påbörjar Idioterna med en false start, och han säger efter att ha berättat att texten skrevs 1978 – ”Det där hände just nu”. ”Världen är grym, men inte ond än” är ett citat från låten Är Du Redo?, och får bli ett fönster till hur jag känner mig under konserten. Det är rätt illa, men hey… Dag Vag finns fortfarande.


Sista låten innan set break är Schottis Från Idre, som även den är från Kackerlacka. Nu snackar vi Beno Zenos hemtrakter, och han kör den svenska folk-elgura som bara han kan, och jag tänker att man skulle kunna missta detta för Kebnekajse just nu – men då… Dubwise! Stig släpper dubbomber över hela Mosebacke och Zilverzurfaren och Beno spelar högst osannolika gitarrslingor. Det låter som om King Tubby sitter borta vid soundboardet och mixar dem i realtid, men det vet jag for a fact att han inte gör – vilket får mig att skratta högt av glädje. Detta är bra! Svensk dub när det är som bäst – musik när det är som bäst. Jag gör en anteckning om denna blandning av svensk folkmusik och Dag Vags punk/prog/reggae och kallar det för Trollskogsdub, det är precis så det låter.


Första set ser i princip likadana ut båda dagarna, förutom ett par låtbyten. Andra dagen får vi tjockhultare höra en ironisk Beno påpeka att ”det är vi!”, efter Tjockhult, och vi får höra hur Zilverzurfaren missar texten – som han snabbt erkänner rätt upp och ner, och Stickan tvingar honom att dubba lite som straff efter att ha slutfört Min Pappa. Nu snackar vi dub dessutom! Zilverzurfaren pular lite med sina pedaler och delayar in oss alla i dubdimman – som är tät må jag säga. Zilverzurfaren är ingen färsking när det gäller att spela dubwise, och han lägger upp macka på macka utan att publiken – som denna dag är mestadels 40 plus-åriga män som med sin nystrukna finskjorta kommit för att få uppleva Dag Vag igen – långt ifrån fattar vilken serious thing detta är.


Andra set är inte helt oväntat, båda dagarna, där det verkligen händer – där det sker. Efter en kort paus går bandet på scenen med bestämda steg, knäpper på sig instrumenten och bokstavligt dundrar på med snabba och kraftiga Bo Diddley ackord… wack-a-wack a wack, wack wack! Mot Solen, ett snabb och intensivt kärleksnummer – ”man vill ju inte skryta…” säger en leende Stig Vig – innan de fortsätter. Båda dagarna blir vi serverade med dansvänliga låtar i massor, enda problemet är att särskilt många inte tar tillfället i akt och svänger lite på röven. Återkommande låtar båda dagarna var bland annat Himmel och Helvete, som Stickan säger att de nyligen ”hittade” igen och tänkte att de kunde lira den, och mycket väl så. Inte alltför många verka vara medvetna om den här låtens existens och det utbyts en del frågande blickar i publiken – särskilt under dag två, då skjortnissarna hade gett sig fan på att få höra de få låtar som de hade för sig att Dag Vag (eller var det Ebba Grön?) gjort. Således får vi därför stå ut med det eviga grölet efter Samma Sak konserten igenom. Vi som var där dagen innan småskrattade lite över tanken att de spelade den igår.


Andra låtar som återfinns på spellistan båda dagarna, och inte bara de dagarna utan på i princip alla konserter Dag Vag har gett under denna vårturné är bland andra, Trycke E För Mycket, (Rock)Bullen – där Stickan efteråt hälsar från Ulf Dageby, Egyptian Reggae samt en ruskigt aktuell atomsvit bestående av Vadgördudå?> Många Gånger Om.


Highlights är svårt att peka på då båda dagarna all in all var fan-fuckin-tastic! Dag Vag är bättre än någonsin, skulle jag kunna säga och verkligen mena det – fan, Dag Vag är bättre än någonsin! Att de delar ut en hel del ”pungsparkar” som Stickan sa, är nog en del av det. De har inte släppt på sin moral ett enda uns, känns det som, och det vet alla som känner mig att jag gillar mer än honung.


Men highlights för de båda dagarna får väl ändå sägas vara avslutningen på dag två.
Efter ett första extranummer spelar de den störtsköna Flyger, som är ett underbart bevis på Stickans säregna – humoristiska och minst sagt mysiga låttexter. Benos stärkare krajar och han pluggar in sin gura på samma manick som Zilverzurfaren – och ”de är tillbaka på pojkstadiet igen”, säger en road Stig Vig. Pojkstadium eller ej, Beno Zeno och Zilverzurfaren goes absolutely nuts och står och utbyter brutala solon med varandra. Beno ler brett och tittar på Zurfaren medan hans hand rör sig upp och ner över gitarrhalsen i en hisnande hastighet. Zurfaren ser mest allvarlig ut och har inga problem med att ge Beno ett mastodontsvar som får mig att nästan hoppa skrattande genom taket - Nur är det som det ska va!


Efter konserten gav jag Stickan en klapp på axeln och tackade för två underbara dagar, vilket kändes som lite av en underdrift.

Den 6 maj är det lyckligtvis en tredje konsert i Tjockhult med kanske Sveriges bästa band. Var där, eller var en fyrkant!

Skapa flashcards