Steven Soderbergh kommer här med en uppföljare på sin film, Ocean’s Eleven, som hade premiär för något år sedan. Där samlade Danny Ocean (George Clooney) ihop ett gäng mästertjuvar på elva personer för att genomföra en kanonstöt – slå till mot Los Angeles tre största kasinon, på samma dag. Ägaren till de tre kasinona, Terry Benedict (Andy Garcia) har nu, tre år senare, lyckats att få reda på vilka som genomförde stöten och vill ha sina pengar åter. Runt 150 miljoner dollar, inklusive ränta, kräver han av de elva tjuvarna. Om de inte lämnar tillbaka pengarna inom två veckor, ligger de illa till. Ocean’s Eleven får än en gång mötas upp och planera hur de skall göra för att få ihop pengarna till Benedict. Liksom i första filmen handlar det här inte om några våldsamma och blodiga rån. Nej, några våldscener förekommer inte i filmen, som förövrigt är barntillåten. Kupperna skall genomföras utan att någon kommer till skada. Det var här som jag tyckte att den första filmen utstrålade en sorts charm som jag tror många gillar. De lyckades göra det omöjliga, på ett charmigt sätt, utan att skada någon. Tyvärr tyckte jag att denna charm fattades i Ocean’s Twelve. Visst handlade det även här om att bryta sig in på ställen med bättre bevakning än Fort Knox, men spänningen och charmen från första filmen fanns inte kvar. Kanske för att det fanns en sidostory för mycket. Kupperna föll mer eller mindre lite i bakgrunden för andra sidospår. Duktiga skådespelare som George Clooney, Brad Pit, Andy Garcia och Julia Roberts bidrar givetvis till att höja standarden på filmen, men gör den egentligen inte mycket bättre. Humornivån är väl det som gör att filmen inte halkar ner till en bottenfilm. Clooney och Pit fungerar bra tillsammans och är tidvis riktigt roliga. Även Matt Damon, som spelar den lite blyga Linus, är ibland riktigt rolig. Det märks att Soderbergh har hämtat en del inspiration från 70-tals filmer, som bland annat Shaft. Musiken i filmen skulle kunna vara tagen direkt från Shaft, där Isaac Hayes gjorde soundtracket. Även kameravinklar och hur filmen är klippt påminner då och då om 70-tals filmer. Slutsatsen från mig blir därför två öl av fem möjliga. Bra skådespelare, mycket humor och ett bra soundtrack hjälper inte mycket här. I första filmen var det charmen, och känslan av en genomtänkt idé som fick det hela att funka. I den här filmen finns inte denna gnista. Det är helt enkelt alldeles för omöjliga saker som genomförs, och i sina stunder blir det bara fånigt och patetiskt, även med glimten i ögat. Storyn försöker att se genomarbetad och välgjord ut, men är egentligen bara dum och inlindad i onödiga snår.Text: Carl Johansson